jag förstår inte. på riktigt. idag när jag satt i kassan, tittade jag på Sofia som satt mitt emot mig. känns så overkligt, att idag sitter vi propert, frågar kunden om det var bra så och tar betalt och småler men om tjugosex dagar ligger vi på en kritvit sandstrand, dricker buckets och skrattar av lycka. kontraster. ja, tack. då är det de små söta thailändska människorna som ska få ta hand om mig. fråga om jag behöver lite solkräm för att jag ser lite röd ut på axlarna, om jag vill ha massage för att jag ser lite stel ut efter 3½ års slit på ica, om jag vill ha en paraplydrink för att jag ser lite törstig ut, om jag vill ha manikyr för att jag själv inte orkar bry mig. ja, jag tror faktiskt jag kommer trivas.

jag gillar livet nu, men jag kommer nog gilla det mer sen.